Mina steg tar mig över en övergiven perrong
Jag nästan skriker ut min sång
Jag hör inte ett sus, bara fåglarnas kvitter
Himlen pryds av stjärnor, som himlaglitter
Det är vackert denna vinternatt
Jag kollar runt om mig, ser en gammal själ
Han försöker hålla värmen, men han lyckas inte så väl
Hans läppar lyser blåa i den klara vinternatten
Hans tårar som runnit har torkat till isvatten
Jag går en bit bort, ser blåljus en ensam siren som tjuter
Själen förs bort, en av våra suputer
Ser endast en kal bänk & tomma glas
Ännu ett liv har gått mot sin slutfas
En tragisk historia som tyvärr är sann
För en låga slockande, en låg som en gång brann
Det här är min reflektion
Svart på vitt, sett från min egen dimension