Plötsligt sakta

Trafikolyckor, cancer, fingrar
som leker i helt fel kläder
en pappa som plötsligt ligger död
på köksgolvet

Jag lovade högt
att aldrig halka förbi dessa
urgröpta ögon-
hål

Nu vet jag knappt vem jag sviker

Fri vers av Rakel Lorner
Läst 445 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-12-02 16:27

Skriv ut
Spara som PDF

Vind Lämnat skulden över. Låta saknaden få sin rätta skepnad tillslut. Välskrivet! 2007-12-09

Mikael Lövkvist Du förmedlar starka bilder och känslor, och slutradens fråga är magnifik. 2007-12-06

Anna Frölander men fan va jag skulle vilja kunna skriva en kommentar som gör dina ord rätttvisa och som kan fånga det jag känner! Men alla dagar är inte sådan men jag vill ändå lämna ett avtryck... Det är något med att se och att inte se och smärtan i det. Man ser fast man ändå inte gör det, man går förbi, byter kanal, reser till kanarieöarna, dricker coca cola och sover drömlöst... Du är inte dålig du! 2007-12-04

Effell En känsla förmedlas av hur det grymma i tillvaron ibland blir oss övermäktigt. Starkt skrivet. 2007-12-04

August L S Det är så glasklart skrämmande, man känner igen sig på ett högst obehagligt vis. En väldigt sammansatt verk. En stämning om åldrande kanske också. 2007-12-03

Bögen Det viktigaste är kanske inte vem man sviker, utan vilken intention man har? Det kommer alltid finnas den som slank vid sidan om, som vi inte kunde nå - viktigt då att denne inte är vårt eget jag. En stark text som i min läsning handlar om att vilja oändigt, men tvingas inse att krafterna inte räcker till allt... 2007-12-02

Carlita ja inte sviker du oss med dina texter i alla fall. en tung text som naglar sig fast direkt o släpper inte taget, jag rycks med o oroas över bilderna som målas upp. väldigt effektfullt 2007-12-02

Daniel_78 aj. en skärande text indeed. rubriken sitter. 2007-12-02

Ms Lovecraft Så skärande i sin enkelhet. Aj. En mästerlik komposition. 2007-12-02