Senkommerskan smyger i mörkret

med sin rivna papperslapp i handen

Söker sin sittplats, finner den inte,

vänder, ber om ursäkt, drar sig bort

Kommer sen tassande på nytt

på nästa rad, och på nästa

och nästa igen

Alltmer uppgivet för varje dag

är decemberhimlens ljus

alltmedan vi fortsätter vänta.