Genar mellan gravarna på min väg till stan
blir stående vid vår, begrundar tujan
den blir nog bra, den tar sig nog
efter sin operation
Knallar vidare, idag är jag kall och av stål
Tujan, var det - varken mor, bror eller son …

Sen tar jag en annan grusgång än vanligt
får tvärstopp vid en sjuårings grav,
jag står där i vårvind och vårsol
och fågelkvitter och körsbärsblom
vid en grav jag aldrig sett
och bara står
och tårarna bränner
och jag var inte alls stål idag
jag var skyddslös och liten
som körsbärsblom
som knoppar i kylig vår.