En tår i ditt öga rullar försiktigt ner för kinden,
Den skulle nå dina läppar, men den har torkat i vinden.
Varför är du så rädd min vän, varför är du så sluten
Är det vintern som kylt ner dig och som fattar besluten?
Jag vet, det blir värre med åren, men vill du veta en sak?
Den vinter som vi hatar, den har aldrig överlevt våren.
Ja, då återvänder skratten från ett annat universum,
vi kan stoppa undan svärden och strö mera salt i såren.
Jag är också rädd min vän det kanske är nånting i natten
en dröm om att vi ska mötas, och finna största skatten.

Och förresten, din tår smakar ungefär som vatten...