När en blinkning i ditt öga blir till ringar på vattnet,
längst ute på bryggan där vi satt under sommarns himlavalv.
Kan du då va ärlig, älskling, och säga att allt är okej?
När en rysning längs din ryggrad blir ett jordskalv,
som skakar världen och väcker en önskan om dej och mej.
Kan du då va lycklig, älskling, och se din älskade i ögat?
När den smygande känslan av ensamhet och förlorad romantik,
blir en flytande svart ros en vacker dag i din egna vintervik.
Kan du då va stark, älskling, säga att det inte lockar att tappa taget?
Jag vet i alla fall en hand i vattnet, som kommer rädda dig den dagen.
Det sista vackra slaget.