Under dagar då du väntar

lever tanken kvar i minnens tid

sorgsna tankar, turbulenta

då ditt liv vankar bredvid

Med leenden som konstruerats

för någon annans rara skull

har samtalsdialogen så forcerats

att den blir helt motsägelsefull

Tårar forsar, stelnar till

i frosten mot din varma kind

säg vad är det sorgen vill

när den tvärt gör sig så påmind

I sömnen kan du ännu höra

den du saknar sjunga klart

att så i drömmen synliggöra

sorg till något urskiljbart

Tankar ekar, evigt sanna

med sin kraft ur drömmars prakt

låt dem aldrig livet stanna

ge aldrig sorgen större makt

än vad man klarar att beveka

dessa sorgens ögonblick

när drömska minnen önskar leka

och du får tårar i din blick

Du vaknar till i högsta klarsyn

skingrar drömmars dunkla dimma

livet visar största hänsyn

där i andlöshetens timma 

© Birgitta Wäppling, 8 december 2007