vem finns kvar
när man sitter där
med rakbladet i handen
och skär nytt
och nytt
om och om igen

vem finns kvar
när man inte längre
orkar stå på egna ben
när man skakar så kraftigt
att man faller
om och om igen

vem finns kvar
när man är beredd
att offra allt
bara för att få slippa
ensamhetens slag i magen

vem fan finns kvar då?
när man behöver dem som mest,
och allting bara rasar framför en.

vem finns kvar
när luften i ens egna
lungor tagit slut
och man är så rädd
för att bli sviken
att man inte vågar berätta
hur mycket man tycker om
de som man verkligen bryr sig om mest

finns det någon kvar då?
då när världen har gått sönder,
och ångesten letar sig in under huden.

säg mig vem finns kvar då?