inte ens tomhet befinner sig i min kropp,
jag hatar kärleken och den får aldrig nått stopp.

som på fotot älskling?
det svartvita, samma färg som mitt liv när du försvann, med
en cigarett i handen, röken flyr ur min kropp
precis som jag försöker tvinga alla minnen att göra.
jag hör din röst predika om vad röken gör mot min kropp
och hör mig själv skrika inom mig hur du skadat mig värre en röken.

inte ens botten är lägst i detta nu,
inte ens toppen är högst i detta förjävliga nu.

som på fotot älskling?
det svartvita, samma färg som min syn på syre, med
en cigarett i handen, röken dras ner i mina lungor
precis som jag tvingar min kärlek till dig att inte göra.
jag hör dina ord om hur min hy kommer förstöras,
och jag skriker inom mig hur min hy redan är förstörd av alla
nätter utan sömn, och slagen från din knytnäve

när döden är välkommen, som natten mörker och eviga sömn,
drar jag enu ett andetag och tvingar mig själv att njuta av det.

precis som på fotot älskling?
kommer du ihåg? det svartvita,
cigaretten mellan mina fingrar,
mina svarta ögon, som i veckor inte fått en blund,
då jag kramar mina knän och ser upp mot himlen.
kommer du ihåg?

nu, idag, denna minut, timme, sekund
känner jag hur jag pressar ihop mina svidande ögon.

som på fotot älskling?
det svartvita, samma färg som hoppet i min kropp.
cigaretten som jag precis tänt efter att jag fumlat efter tändaren
som du försökt gömma,
precis som du tog mitt hjärta och gömmde det.
jag förestället mig hur rött blod passat in i fotot,
på mina armar, sår som skurits av ditt svek.


jag skriver det här till ett minne av sorgen, som aldrig försvinner,
för att cigaretten är det enda som alltid brinner.
Livet är för kort, det finns ingen jag hinner.
jag skriver detta för att sorgen aldrig blir ett minne,
det förblir sorg , tomhet som inte finns som gör det ennu tommare,
vi förblir en oskriven sång om svek.