jag stirrar,
jag glor
ut genom ett fönster och föreställer mig
en liten pittoresk känsla av lycka.
ty glaset ser ut att vara så skört,
klädd i endast sanning
annars så dött.

dock fönstret finns inte,
det fagra blommorna i fönsterbrädan vissnar
således likt mina läppars leende åt fördärvet.


detta fönster är dörren, nödutgången till
ett liv som skulle bli mitt första andetag.


jag längtar till de gröna träden
som växte i kapp av skönhet,
en undermedveten dömdhet får mig att tappa hoppet.
fönstret utan existens är symboliken för lycka som endast var ett betraktande
av mitt osympatiska sinne.


detta fönster är dörren, nödutgången till
ett andetag som skulle bli mitt första liv.


vattnet i sjön bakom skogarna,
som flyter i mina tankar
ska förvissa om en ledtråd till min
inre syn, i en föreställning så klar och glittrande.

Förvänta er bara sympati för det finns fler med föreställda fönster.

detta fönster är dörren, nödutgången till
ett steg som skulle bli min första väg.

vägen bortom sjön leder till en sagovärld
där vi kan klä varandra i vackra dressar.
dansa med sagoprinsar och bli kyssta likt
prinsessor.
Sen leva lyckliga i alla våra dagar.
Detta rör sig runt som en vals i mitt huvud. jag tar upp en sten, kastar på rutan
jag skriker, kastar och kastar fler.
Det dyker upp endast en liten spricka men inget mer.
mina drömmar som världen strypt för tusen år sedan,
rullar ner för backar utan slut.
Dess armar och ben blöder och slår knut.
den plågande rutan växer sig större och springan försvinner,
min panik blir tjockare och verkligheten vinner.
Aldrig kommer jag in träda i den vackra värld bakom fönstret i min fantasi.

detta fönster är dörren, nödutgången till
en väg som skulle bli mitt första steg.


begrav mig under all medvetenhet i den lycka som betraktas som odygd,
Ett moraliskt fel, Ack ett oförlåtligt brott

utanför fönstret i min värld
vill prinsen bara hålla upp min fasad och vinna en plats i en berömd saga,
hans vackra ansikte är bara en lögn av stor dåraktighet, motsatsen speglas endast i min falska tiara,
Likt denna beskrivelse av verkligheten speglas i fönstret utan existens som jag aldrig kommer igenom fara.



hoppet utgör en glömskans mening från en förfluten tanke i mitt uppgivna sinne,
klister är för amatörer endast viljan kan laga ett trasigt liv.