Det är tomt och mörkt och inget ljus någonstans. Men får vi inte känslan av att mörkret inte är helt oändligt?

Det verkar som att ett ljus aldrig skulle kunna brinna. Det skulle inte kunna brinna, för mörkret skulle sluka lågan in till sitt innersta. Där skulle lågan darrande krympa inför mörkrets väldiga skepnad. Den skulle fladdra till en kort sekund innan mörkret sluter sin mantel. Ingen kan se ljuset i mörkret, ingen. Överallt ligger det tungt. Ljuset är borta tror vi.

Tror vi.

Men ibland, om man har tur, kan man känna en brinnande fläkt mot kinden och då vet man att det var den lilla lågan som brinner osynligt där inne.

Kanske man inte ser ljuset, men varför lita på sina blinda ögon?
Ett mörker kan lura ögonen, men inte hjärtat.