Diminhöljd ligger nattstaden

alldeles tyst

Vaga lyktsken

vittnar om liv

finurligt gömt

och alldeles tyst

Hundra tusen

andas, dansar,

sover, gråter

skrattar, skriker

äger

Alldeles tyst

Ett sjudande storkbo

Och in i minsta cell

inbillade skillnader

motsättningar och strid

ständiga bekymmer:

Finns du, min stad

eller drömmer jag dig?

Även under sömnen

drar de rika in

pengar

De fattiga har ont

i magen

Och på mitt fönsterbleck

Nysnö

som ränteinkomster,

som en sval hands smekning

över varmgrubblat huvud

Livet är bara en slumrande dröm