vad som en gång stilla står skrivet

mellan diktens rytmiska rader

får ta första initiativet

till budskapets palissader 

utan allra minsta smicker

utan komparativens tunnelseende

och texten försiktigt spricker

upp i sitt eget unika leende

               * 

för den dag vi glömmer ämnet

och tappar budskapet rätt och slätt

i iver att dikta i överkant

får vi byta tillvägagångssätt

och just då fattas min penna

till inspirationsrika dikter på nytt

jag får väl blott erkänna

vad dessa diktraders innebörd betytt

i det ögonblick jag vågade släppa

oskrivna regler om dikternas form

kunde jag åter börja greppa

min penna efter nystartsreform

© Birgitta Wäppling, 5 december 2007