Mirakelmedicin Åker buss 832 till en mörklagd storstad
Under hennes hud tjuter mistluren Ond, och det förstör.

Lägenhetshus bortom busstopp Södra kungsgatan,
Väntar jag med redan omfamnade armar, och med guldmedalj.

Promenadsångest utan undanflykt, hon går fort så ingen ser hennes tår
En reflekterande lägenhetsport, hon ler för att se bra ut, hon trallar för låta sund.

Titthål i min dörr, jag ser min mirakel medicin, hon ler och sjunger en sång om sötma och Ärr.
Min kylskåpspoesi stavar vackert, hon kom ensam idag .

Min mirakelmedicin åker buss 832 ifrån en pånyttfödd storstad,
hand i hand med min medalj, Delar man på varandra stavar allt vackert,
Mistlur under min Hud, den lägger pussel, en bild av en hand i en hand,

Våran tår tryckt i sagoboken kallad `perfekt´,i alla våra dagar.