silhuetter av

de ännu ofödda

avtecknade sig mot himlen

inramade av trädens bärande grenar

som vyssjade dem i sin famn

ett skälmskt skuggspel

mot rosatonade penseldrag

lekte

med åskådlighetens fartfylldhet 

och när solen gick upp

lösgjorde sig en av skuggbilderna

det var då du föddes

och aldrig var närvaron starkare

än den dagen

ingenstans livet skörare

än då

när du trädde smultron

på vårt navelsträngsband

älskade barn, tack för att ni kom

©  Birgitta Wäppling, 25 december, 2007