Högt däruppe

i utkikstornet

ser vi hur bilarna kryper fram

som små, små skalbaggar

i köer

längs stadskartans vägnät

då trycker du mitt pekfinger

med din lilla hand

ser upp på mig och säger

"mamma, i den här staden har de leksaksbilar

på sina vägar"

och du undrar om människorna här

är lika små

som sina bilar

och om deras ögon som är så små

kan se

ända upp till oss

ord räcker inte

inte då 

för att förklara

men när vi fem år senare står på torget där nere

och tittar upp mot människorna i tornet

förstår du och säger underfundigt

"är vi lika små i deras ögon

som de i våra?"

© Birgitta Wäppling, 2 januari 2008