Jag var hemma hos Charly igår. Det var så mysigt. Vi såg lite på film och åt glass, men mest låg vi i hans säng och gosade... Han är så manlig. Han är ju ung, men han har en otrolig kropp. Jag känner mig som en liten flicka i hans närhet, jag blir blyg och röd om kinderna. Och hans personlighet med...han har en inre styrka som tar andan ur mig. En sorts medvetenhet och självdistans och hela hans person är bara rent manlig. Fast manlig på en ungdoms sätt. Jag vågar knappt tänka på hur mycket mer han blir när han blivit äldre. Går det vara för mycket man? Nej ^^

Jag är lycklig. Jag känner mig trygg. När han får den där blicken i sina ögon,
den där djupa, självutlämnande, kärleksfulla blicken, känner jag mig älskad.
Det har aldrig varit så här förut. Det har bara varit sorg och förtvivlan, men med honom är det glädje och spänning. Och han är mogen och han är redo. Varje gång jag ser på honom märker jag hur annorlunda det är nu från då. Skillnaden från den jag var med förr och honom. Och jag känner mig skyldig för att ha älskat någon annan nu. Jag borde insett att det inte var rätt man, att jag borde väntat. Men jag visste inte.
För inte ens mina drömmar var så här bra. I drömmarna kom lyckan från början och man fick allt man drömde om. Men efter en verklighet fylld av sorg och svek känns den här kärleken mycket större och starkare än jag kunnat ana. Jag trodde jag gav bort mitt hjärta helt och hållet i mitt förra förhållande. Men...när jag är med Charly inser jag att jag inte gjorde det. Jag gör det nu, dock.

Jag har lite svårt med att visa mina känslor för honom. Att verkligen släppa taget och låta mig själv känna det här. Jag har lite svårt att drömma drömmarna och tänka tankarna, att säga orden. Men det går mycket fortare och lättare än jag trott att först bli min egen och sedan bli hans. För...jag litar på honom. Jag hade glömt den lyckan det gav att lita på den man man har vid sin sida. Tryggheten det ger. Min sorg jag fick i mitt förra förhållande och den känsla av otrygghet och att det inte gick att lita på honom har verkligen fjättrat och brutit ner mig. Förvridit mig. Men när jag är med Charly känner jag hur jag läker. Jag känner hur jag växer och hur lyckan växer. Det är så skönt att vara
lycklig. Och jag tänker fortsätta vara lycklig. Och fortsätta växa så jag kan bli den jag är och den som jag vill vara för dig.