Kontakten har minskat de senaste vecokrna.
Och jag blir till och med förvånad när du ringer.
Varken du eller jag har nåt att säga.
Trots att hela jorden sätts i gungning av din röst.
Det smärtar mig att jag känner så lite nu
Det smärtar mer att du inte märker skillnaden
Mellan idag och igår

Och jag står inte still längre, i väntan
Jag rusar framåt för att lämna dig bakom mig
Stegen som igår var så sega att ta
De är glashala nu
Även om jag faller kommer jag framåt
Och tanken som var så omöjlig igår
Är en uppenbar sanning nu

Jag väntar inte på ditt samtal
Jag lever i den situation jag alltid fruktat
Utan dig
De tankar som kvävde mig och dödade mitt leende
Det är verklighet nu
Den korta stund vi var ett
Fyra små år
Har satt djupa spår inom mig
Jag tror aldrig något kommer gå så djupt igen

Verkligheten störtade mot oss från början
Tvivel och svek har alltid funnits i våra kyssar
Jag har alltid älskat så förtvivlat
Dig
Du
Du har alltid varit bara lite mer än likgiltig
Jag vill inte tänka på vad det var
Som fick dig att hålla om mig så ofta

Det senaste året har varit så hårt
Den största skadan skedde då
Vi kom till våra gränser och räckte inte till
Nu är vi trötta, svaga, utan vilja, utan ork
Våra ryggar möts tillslut
När vi vänder oss från varandra och går vidare