För lite mer än fyra månader sedan gick jag i stan; jag hade en ganska dålig dag. Det var fredag och jag hade slutat jobba. Jag var så festsugen och hade planer på att gå ut, men ingen av mina vänner kunde. Jag hade bestämt att träffa två tjejer på Rockbaren, men hade inte deras nummer och det var inte ens säkert att de skulle komma. Jag tänkte gå dit ändå. Det var ganska dumt av mig och min mamma var hispig och arg, vilket jag förstår men hon betedde sig som vanligt på ett sätt som gjorde att jag absolut inte ville gå hem.
Jag skulle in på HM först och köpa ett presentkort åt Angela. Jag pratade i telefon med Viktor för att avreagera mig. Vi var inne i det absoluta slutskedet av vår relation och hade inte träffats på ett par veckor. Vi hade gjort slut ett tag innan men själva förhållandet pågick ändå lite.
När jag stod i kön för att betala såg jag en person jag inte sett på nästan två år, Charlie, en kille från gymnasiet. Jag gick fram till honom direkt och han pratade i telefon. När han var klar gav jag honom en kram. Jag vet att jag lös som en sol, det gjorde jag alltid när vi sågs, trots att jag aldrig tyckte särskilt mycket om honom.
Vi åkte ofta tåg ihop till och från skolan men han var ofta lite för barnslig och jag tyckte inte han var attraktiv. Men jag lös alltid som en sol.
Vi började prata och han väntade på en vän, så vi bestämde oss för att ta en fika. Jag tänkte betala mitt men han sa ”När du är med mig behöver du aldrig tänka på att betala”. Han hade nåt speciellt i rösten och hans medvetenhet och närvaro fick mig att bli lite blyg. Vi satte oss och fikade och han berättade att han faktiskt skulle träffa sitt ex och gå på Liseberg.
Han var så snygg. Han var faktiskt urläcker. Han hade en skjorta och en slipover, något som jag tycker är bland det sexigaste som finns. Han hade kort, svart hår och jag förstår inte att jag aldrig sett hur livfulla och känslosamma hans mörkbruna ögon var. Jag hade aldrig sett honom så här. Han var en mogen ung man. Och just det, hans räls var borta. Det var kanske därför jag aldrig hade sett honom riktigt. Nu satt jag mitt emot honom och pratade medan det gick upp för mig att han faktiskt var den snyggaste kille jag sett på länge och han hade en personlighet som var stark, varm och uppfriskande. Styrkan i honom var det första jag la märke till nu när vi pratade.
När han frågade mig om min kille sa jag att vi var tillsammans i fyra år, men inte längre. Det tändes något i hans ögon och han verkligen såg in i mig och frågade ”Så du är singel nu?”. ”Ja”, sa jag bara. Sen sa jag till honom att skita i sitt ex och gå med mig på Rockbaren i stället så kunde vi umgås mer. Jag ville inte att han skulle gå. Jag ville fortsätta prata med honom för på bara en halvtimme hade han väckt känslor i mig som jag inte känt på över fyra år.
Men han sa att han hade lovat. Han kunde inte bara ändra på det, hans ex var redan på väg, men sen som vanligt, sa han. Men, han ville gärna träffa mig efteråt. Vi kunde gå på Rockbaren efter han hade varit på Liseberg. Så, vi bestämde det sen skildes vi åt med en kram. Jag var alldeles för rusig för att lägga nån känsla i kramen, jag ville hem fort för att prata med mamma så att hon kunde vara lugn och jag kunde gå till Rockbaren utan att känna mig stressad. Hon hade blivit helt hysterisk över att jag planerade gå dit själv.
Men hon blev ännu mer hysterisk över att jag skulle dit med en kille jag inte sett på två år. Men jag berättade att jag kände Charlie väl under gymnasiet. Men det kom hon minsann ihåg, att jag inte hade tyckt så mycket om honom och att jag hade sagt att han var omogen och jobbig. Typiskt mamma.
Jag åkte tillbaka till stan och tänkte på att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om Charlies val att gå med sitt ex i alla fall. Det visade att han var seriös med folk och höll sitt ord. Jag gick in på Rockbaren, för jag visste att han inte skulle komma förrän om nån timme eller så. Jag tog en rom & cola och gick runt. Snart kom det fram en kille med mobil och visade mig ”Jag är stendöv” stod det på displayen. Jaha, tänkte jag. Jag vill egentligen inte ha med dig att göra men hur skall man säga det? Pinsamt att ta sig tid att skriva ner det på hans telefon och jag kunde inte bara gå efter att ha tagit mig tid att läsa det han skrivit. Så jag skrev något tillbaka. Han skrev att jag var söt och att han tyckte om mig, då svarade jag att man faktiskt inte kan tycka om någon man inte känner. Sen satt vi och chattade en stund, men Charlie ringde och jag gav mig av för att möta honom vid Kopparmärra. Jag hade druckit två rom & cola och var lite smått lullig och väldigt glad. När han kom tog han upp en liten ros av karamell som han köpt på Liseberg. Jag blev överaskad och glad och la den i väskan. Sen promenerade vi uppför avenyn, och jag kommer inte ihåg om jag höll honom i armen eller inte. Jag vet att jag skyndade mig men han sa att vi inte har bråttom, så vi gick i en ganska lugn takt. Vi kom in, han tog en öl jag tog en till rom & cola.
Vi fick plats i en av sofforna på nedervåningen. Vi pratade och jag satte fötterna på bordskanten och vred mig mot honom. Han var verkligen snygg. Jag kommer ihåg att jag tog på hans nederarmar försiktigt med mina fingertoppar. Jag kommer ihåg att han blundade. Jag kommer ihåg att mitt hjärta bultade och att jag smekte lite på hans hals och tittade på hans guldhalsband som var väldigt vackert på hans bruna hud. Han rörde lika mjukt och ömt på mina nederarmar och vi tittade mycket i varandras ögon. Vi pratade mycket med. Om vad vet jag inte, för när jag tänker efter så sa vi nog inte så mycket i alla fall, utan satt bara där och närmade oss varann och njöt av varandras närhet. Jag vet att jag aldrig haft det så förut. Jag visste då att jag aldrig känt så innan. Och sen så kysste han mig. Och jag vet minsann att så har aldrig någon kysst mig innan. Han använde ingen tunga. Han kysste mig så otroligt mjukt, men det var inte bara en lätt kyss som var över på en sekund. Den var mjuk, men intensiv och den var lång. Jag kommer ihåg att jag inte tänkte på något annat än honom och den kyssen han gav mig. Jag kysstes tillbaka. Det var första gången i mitt liv som någon lyckats fånga min uppmärksamhet så totalt. Det var första gången i mitt liv som jag riktade hela mitt sinne mot något. Det var första gången i mitt liv som jag inte kände kaos och vilsenhet inom mig.
Efter kyssen berättade han att han hade varit kär i mig sen vi lärde känna varandra. Det var ungefär fem år tidigare. Jag visste inget. Jag visste faktiskt inget om det. Vi köpte en omgång till och hela kvällen hade han min totala uppmärksamhet och jag kände mig lugn och trygg. Han gav mig sin närvaro och inriktade sig bara på mig. Han var med mig. Han brydde sig inte om något annat eller någon annan. Det var han och jag. För första gången i mitt liv. Jag har alltid varit med någon som inte var helt och fullt med mig, eller så har jag inte varit helt uppmärksam själv. Aldrig någonsin har jag varit med om att någon inriktar sig helt på mig och hela min uppmärksamhet i sin tur är vänd mot honom.
Min mamma hämtade mig som vanligt klockan ett. Jag ville stanna längre men han sa att min mamma väntar och att jag borde åka hem. Jag blev glad över att han var så stark. På väg hem skickade han ett sms, där det stod ”Saknar dig redan. Dröm sött. Kram Charlie”.
Jag somnade nog direkt när jag kom hem. Dagen efter var jag inte säker på om det var på riktigt eller om jag hade drömt vissa saker. Jag väntade till klockan tre, sen skickade jag ett sms. Han skickade tillbaka och vi bestämde att vi skulle ses dagen efter. Jag skulle börja jobba kl fem. Vi skulle ses klockan tolv. Han sa att han hade ett par överraskningar till mig. Jag var så nervös på morgonen när jag skulle göra mig i ordning. Sen kom det ett sms. Det var den brukaren jag skulle jobba hos på kvällen. Det fanns ingen assistent som kunde komma till henne. Jag skulle ha struntat i det. Det var inte min skyldighet att ta det. Jag ville strunta i det. Men jag tog det. Jag ringde trygghetsjouren och det fanns ingen alls som kunde ta passen. Eftersom jag hade ringt så fick jag ta det. Jag ville bara gråta, men jag kunde inte säga nej.
Charlie förstod och vi bestämde att vi skulle träffas när jag slutade klockan åtta. Dagen gick sakta men ändå fort. Det var söndag så jag var inte i stan förrän vid nio. Men vi gick och åt. Han sa att han hade planerat att vi skulle gå på Liseberg och bio, men eftersom jag blev tvungen att jobba så fick det bara bli middag. Vi pratade, men jag minns inte om vad riktigt. Jag åt inte så mycket. Han tog fram något ur sin ficka. En liten ask. Och så berättade han att han hade haft ett par flickvänner innan. Att han hade mycket kärlek att ge men ingen hade uppskattat det. De hade sårat honom. När en tjej han var tillsammans med var otrogen hade han köpt ett halsband, som han skulle ge till den tjej som han verkligen kände verkligen var värd hans tid och kärlek. Halsbandet representerade mycket för honom. Han blev tillsammans med en tjej sen, men hon fick aldrig halsbandet. De gjorde slut efter ett tag. Han gav mig asken, och halsbandet. Vi hade inte setts på så länge men det kändes så bra att ta emot det. Han satte på mig det och jag fick kämpa för att inte brista ut i tårar.
Han hade en mognad i sitt tal och sätt som fick mig att känna mig väldigt säker. Och han visade mycket känslor men höll en skön distans. Han kom nära, men inte för nära. Efter maten gick vi till Centralstationen. Vi satt på en bänk och pratade mer. Han sa att han planerade resa i maj och undrade om jag ville följa med. Jag tänkte på min mamma och hennes labilitet, men sa ja, för jag ville. Han gav mig en julklapp, som jag fick öppna dagen efter, på julafton. Ett litet, fint paket.
Jag jobbade på julafton, men när jag kom hem öppnade jag min present. Det var ett graciöst armband, en smal röd rem med glittrande bokstäver på. Det stod ”I love U”. Jag tog det på mig. Det var en ny känsla för mig när jag tittade på det. Det brusade i mina öron och mitt hjärta hade fnatt i bröstet.
Vi smsade mycket den dagen och dagen efter träffades vi efter jobbet. Jag har inga minnen från den dagen.
Men nu har det gått lite mer än fyra månader. Om mindre än två veckor åker vi till Rhodos. Efter det jobbar jag i Ljungskile en vecka, sen flyttar vi ihop. Jag har inte fått in det än, att vi är ihop. Det är först nu som jag kan smälta det och tänka på när vi träffades och njuta av minnena. Förut var allt en enda röra i huvudet på mig. Ibland känns det som att jag inte riktigt kan uppskatta allt. Jag kan inte ta in det. Jag har mycket att ta itu med, mycket att meditera över och smälta. Jag känner mig fortfarande ofta vilsen och det är mycket kaos inom mig. Och även om det känns jobbigt att känna att jag inte riktigt kan uppskatta allt som händer är det är fortfarande otroligt varje gång han tar min hand. Och även om min uppmärksamhet väldigt ofta är splittrad kan han med en enda blick eller en enda beröring stjäla hela mitt sinne och vända hela mitt väsen mot sig.
Och alla sår jag har inom mig börjar sakta läka, och vilsenheten är väldigt begränsad nu. Han lyckas alltid stilla stormarna i mig. Och jag har inte gråtit en enda gång sen jag träffade honom.
Jag är inte lycklig hela tiden, men den lyckan jag känner när jag känner den är en djup lycka. Inte ytlig som den alltid var förut. Och jag känner att det som hände mig då och som skadade mig håller på att suddas ut ur mitt hjärta. Och jag känner människan i mig, jag känner mig själv.
Jag känner att jag håller på att bli hel. Med hans hjälp så håller ett helt liv inom mig på att försvinna. Konsekvenserna av allt det som hänt som aldrig borde hänt håller på att brytas ner och allt håller på att ställas till rätta i min själ. På fyra månader har hans närvaro tagit bort allt det dåliga som hela mitt liv funnits där. Med hans hjälp håller det på att bildas nya chanser.
För första gången är mitt liv inte trasigt. För första gången i mitt liv är mitt liv mitt eget. Att fylla med glädje och kärlek. Frid.