Hon kom fram, öppnade dörren, steg in och famlade en stund efter tändstickorna. Hon hittade dem och tände fotogenlampan. Hon såg sig om i det lilla rummet. Där fanns en stol, som definitivt hade sett bättre dagar, ett stort svart halvmurket skrivbord och en liten, men inbjudande säng. Allt såg gammalt men också välbehållet ut. En ännu äldre, svart, rostig kamin stod och hukade i ett hörn. På väggarna satt det urblekta tapeter med ett svagt rosenmönster på. Så det var i det här lilla skyffet hon skulle bo. Nåja, om hon bara fick sätta upp sina bilder, och ställa in kistan i rummet, skulle hon nog komma att trivas.Att det skulle bli fruktansvärt hett därinne på dagarna skulle inte störa henne, hon jobbade ju natt.

Den svarta kappan slängde hon vårdslöst över stolen medan hon tittade ut genom det lilla fönstret. Läget var perfekt. Vindsrummet var litet men fönstret vette ut över staden och gav henne en känsla av rymd. Att det inte fanns någon el var inget som bekymrade henne, fotogen var hon van vid. Det sista stället hon hade bott på hade varit mörkt och fuktigt. Det här var en klar förbättring.

Hon låg på sängen under det smutsbruna täcket när det plötsligt knackade på dörren. Snabbt hoppade hon ur sängen och gick fram till dörren och öppnade den.
- Ja? Vad är det? frågade hon den bleka damen utanför.
- Middagen är färdig, miss svarade damen med darrande röst.
- Jag kommer svarade hon och stängde dörren med en smäll. Snabbt öppnade hon fönstret, och gjorde sig i ordning för att snabbt kunna gå till sitt arbete. Den svarta kappan hängde hon över axeln medan hon skyndade nedför trappan.

När middagen var avklarad gick hon ut genom dörren samtidigt som hon krängde på sig kappan. Det var mörkt ute, men hon styrde ändå stegen mot stadsparken. En man såg långt efter henne där hon gick, men lika plötsligt som hon tidigare under dagen bara stått utanför huset med vindsrummet, lika plötsligt var hon försvunnen nu. Från en av trädkronorna fladdrade en fladdermus iväg på jakt. Kvinnan var spårlöst borta. Mannen tänkte:
- Synd, hon var ju en riktig skönhet med sin vita hy och korpsvarta hår.
Några timmar senare kunde de förbipasserande höra ett skrik inifrån parken. Sedan blev allt tyst.

Strax innan det dagades fladdrade en liten fladdermus in genom fönstret till det trånga vindrummet. Den flög rakt fram till kistan som kvinnan öppnat och skjutit in under sängen. Plötsligt slog locket igen med en smäll, och fladdermusen var fast däri.

Rubrikerna i den lilla stadens morgontidningar ljöd:
Man hittad i stadsparken. Dödsorsak? Förblödning!
Lik funnet med bitmärken på halsen!

Vid skymningen öppnades locket på kistan och ut steg hon, kvinnan med den vita hyn, det korpsvarta håret och den blodröda munnen. På halsen hade hon blodstänk och ansiktet hade fått mera färg. Hon viskade för sig själv:
- Dags för jakt igen…

Den lilla fladdermusen fladdrade snabbt ut genom det öppna fönstret och försvann i natten.