Jag är tjock. Jag föredrar att kalla det så. Fet låter äckligt. Mullig låter löjligt. Överviktig förmedlar inte det jag vill ha sagt. Jag är tjock helt enkelt.

Att vara tjock innebär en massa saker. Att jag är tjock rör nämligen inte bara mig själv, utan ungefär 90% av befolkningen. Ja, för många har åsikter. I princip är ingen neutral (känns det som). Otroligt många är negativa. Att vara tjock är fult, äckligt och medför automatiskt att jag är lat och korkad. Många vill gärna ”hjälpa” mig genom att säga: ”det är inte för utseendets skull, det är din hälsa jag är orolig för!”. Andra blir otroligt provocerade när jag äter en muffins öppet, ute bland folk. Att jag dessutom gör det med ett leende på läpparna, retar upp en hel del människor. Jag MÅSTE ju tänka på hur jag ser ut. Jag MÅSTE ju bry mig om min hälsa. Och visst är det synd att jag som är så ung ska vara så himla tjock? Det är ju synd om mig, eller hur? Speciellt hemskt är det att jag är tjock, eftersom jag har ett sött ansikte. Att ha ett sött ansikte och fet kropp är ett big nono!

Sedan så finns de de andra. DE POSITIVA. Denna skara människor är större än vad de flesta tjockisar tror. Jag får höra hur mysigt det är med ”lite att ta i”. Hur fint det är med stor rumpa. Hur vacker jag är i mina kurvor. Jag tackar och bugar, så länge dessa hyllningar inte kommer från människor som bara gillar mig av denna anledning. Att vara tjock innebär inte per automatik att man är snygg. Precis som att alla smala människor inte är snygga (i mina ögon).

Det jag vill säga är att jag inte BARA är min kropp. Jag har ända sedan jag var liten tyckt att jag varit tjock. Jag har fått höra det från familj, vänner och bekanta. Nu när jag tittar på bilder från min uppväxt kan jag säga att jag inte alltid har varit tjock. Jag var inget benrangel, men tjock... nej. Jag såg helt normal ut, precis som alla andra. Däremot är jag tjock nu. Jag väger för mycket, ja... men å andra sidan har jag ALDRIG TRIVTS BÄTTRE MED MIG SJÄLV, än vad jag gör nu. Självförtroende och självkänsla är inte något som dyker upp bara för att man blir/är smal, utan det är något som kan infinna sig ändå. Jag tycker om mig själv nu. Jag tycker att jag förtjänar ett bra liv. OCH JAG GÖR DET FAST JAG ÄR TJOCK!!!!!!

Ja, jag är väl medveten om hur jag ser ut. Ingen behöver påpeka det för mig. Så sluta upp med det. Jag bestämmer själv när (och om) jag ska gå ner i vikt. Det är inget som man gör huxflux. Jag gör aldrig om misstaget att svälta mig igen. Ja, jag blev ju smal, men jag mådde riktigt dåligt. Sedan gick jag upp allt jag gått ner och lite till. Så nej, jag tänker inte svälta mig för er skull. Jag tänker göra detta i min takt och för min skull. Jag förtjänar det. Jag förtjänar att må bra.

Jag har bestämt mig för att gå ner i vikt, men det innebär inte att jag tycker att jag är mindre snygg just nu. Jag är för fan snygg ändå. SHUT THE FUCK UP, ni som måste klaga på andra för att må bra!