svingade du ditt trollspö

flög jag årets morgon

för att leva ett liv vi nyligen väckt

skimrande snö

kuvad till slask

men vi

kan inte låta bli att trotsa

kulen regnvind

därute

och känslorna väcks

som aldrig förr

av regnkyssta andetag

mot vår nakna hud

i ett skottår

som närmar sig dagen

som sällan finns

vår tvåsamhet är

ett frieri så vilt

att solregnet applåderar

helt kyssäkta

© Birgitta Wäppling, 7 januari 2007