Klockan är 22.22.
Jag önskar.
Men det spelar ingen roll
om jag säger vad jag önskar mig till någon
eller inte.
För att önskningen slår ju ändå inte in.
Men fortfarande står jag där.
Tyst.
Önskar så det knakar.
Men jag säger det fortfarande inte till någon.
Jag tror på myten.
Jag går på den.
Jag önskar och önskar.
Men ingen dröm slår in.
Myten har tagit över mina önskningar.
Konstigt nog gör jag detta varje gång jag ser att klockan slår gämt.
Jag önskar väl bara att något bra ska hända
för mig.