och plötsligt

i glädjen över att återse dig

över att du verkar nästan lika ung som förr

förbyts allt

i sorgens ödmjuka medvetenhet

om åldrandets bistra faktum

när du för första gången i mina öron

repetitivt frågar -

samma sak

var fjärde minut

och inte minns

svaren du precis har fått

eller ens att du ställt frågan

precis som om ålderns höst

har kluddat över en del av din själ

i ett enda penseldrag

med täckfärg

men du är och förblir

mina barns farmor

min svärmor

min kärestas mor

oavsett allt detta

även om din gestalt

kanske bleknat något

när vi samtalar

låt oss talas vid om en minut igen

då nuet längesedan flytt

© Birgitta Wäppling, 5 januari 2008