Aldrig mer ska solen värma oss, månen lysa upp vår väg i natten
eller vinden smeka våra leenden

Föralltid och aldrig smälter samman och blir ett
i samma stund som stenarna färgas röda och hoppet går förlorat

Skakad av verklighetens brutalitet
Fallen på knä inför de hopplösa

Solen går i moln, fåglarna tystnar
den syns inte igen, de hörs inte igen

När hoppet gått förlorat finns endast en livslång kamp
där varje andetag blir en seger knappt värd att kämpa för

saknar dej föralltid, glömmer dej aldrig