Trycker in hörlurarna djupare i öronen,
höjer volymen.
Ökar takten på stegen och tittar ner på mina skor som kommer ut och in i synfältet.
\"Jag har så svårt att veta om jag betyder ens nåt för dig
du spelar nåt slags spel.\"
Nu är det bara Winnerbäck och jag i hela världen.
Han som förstår mig bäst av alla.
Han som sätter ord på allt.
Vaknar plötsligt till av att någon går en bit framför mig. Tittar upp och möter en stressat leende kvinna med två skrikande småbarn i varsin hand.
Winnerbäck berättar vidare:
\"För nån har sagt att har man gott om pengar är
man säker.
För vadå?
Jag menar kylan, mörkret, stan och stressen hittar Dig ändå.\"
Sant. Jag skiter i att besvara det falska leendet som hon ler för att intala sig själv att hon inte kan må bättre än såhär.
Går vidare, försvinner igen.
- IHHHHHHHHHH, vad GÖR du?!
Rycker till av skriket, ser en tjej som jagar en kille. Hon har håret fullt av bruna löv.
Jaha, back to reality. It\'s always the same.

Stänger av musiken och kliver in i skolan.
Vi ses sen, Winnerbäck, jag lovar.