Du är grön blå brun och svart
och varmt gyttjig
att träda in i om sommaren
Att under knäckepilars solsilande valv
naken bli mjukt famntagen av dig!
Om vintern så sällsamt vit
i Stadens svartgrå ram

Uppifrån höjden
är du en liten spegel
för den stora Staden
Men vid din strand
kan vi för en stund glömma
alla hus och gator och bilar

Sjön Trekanten
Med fria bad
Och strandens gröndoftande poesibänkar
Sjungande vass
Flygande gräs
Levande blålera
Näktergal räv grävling kluckande sothöns

Att brukas ömsint
av alla