blott tidsfrågan avgjorde

innan din stress satte sig på dubbla stolar

och till slut begick barmhärtighetsmord

på vår ömmande kärlek

den kärlek

som den själv först sårat

till mina ögons vilda tårögdhet

så till den milda grad

att jag kunde vrida ur min nakna servett

med tårars stumma sälta

rakt ner

i dina öppna kärlekssårs käftar

rakt ner

i bråddjupet

motreaktionen blev ilskan

så svallande feberhet

att den blossande antändes

och vår glöd flammade upp till eld och lågor

allt 

till den forna förälskelsens mållösa förvåning

och vår kärlek fick bränsle

på nytt

© Birgitta Wäppling, 21 januari 2008