nu rinner min kropp och jag
ner över dig
berövad inuti
glödhet utanpå
en viktlös natt som tätnar

vi stannar

blödande nakenhet
som är så ren
som jag alltid drömt att den skulle vara

störande röster i rummet bredvid
tycks samla sig och dö ut

hastigt tänds ögonen
likt eldflugor på irrfärder
vi sitter i fönstret och dinglar med benen
och känner
det fuktiga regnet droppa försiktigt på våra knän

man når en gräns
sen brister allt