En hand som sakta trevar efter min
bakom ryggen där ingen kan se
kallar mig till sig
med ett lätt tryck mot insidan av mina fingrar

Iväg från glada genomskinliga röster
håller nu lätt mot min handled
sakta stryker de undan mina tvivel
uppför armarna

Landar i nacken
och virar in sig i mitt trassliga hår
stora, starka händer är
ändå så fyllda av ömet

Trots att du aldrig släppte min blick
blev jag kvar vid din beröring
inte visste jag
att dina händer kunde vara himlen på jorden