Din kärlek strålar fram från mitt hjärta och sprider sig i alla riktningar. Som långsamma smekande vågor, breder den, fridfullt, ut sig i alla riktningar.

Rättar till alla konflikter i kroppen, sprider sig vidare utåt, till alla mina relationer och balanserar dessa. Ut över landet, och ut över världen, böljar den sig vidare, bortåt.

Utan ord, utan skrifter, förbi vårt jordiska klot, vidare utåt i universum och till dess yttersta gräns.

Där finns mitt yttre hjärta (som jag kallar dig) som tar vara på den och för den vidare till mitt inre.

Så finns kärleken ständigt närvarande i allt som finns, i evighet, både i det synliga, och i det osedda, och föder ett paradis här på jorden.

Ett paradis som kanske bara ses av mig.