Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snö, blod och tårar



Snön faller sakta utanför mitt öppna fönster
och mina nakna fötter har frusit fast här,
här på marken, asfalten, vägen utanför din port
I alla fall finns jag fortfarande där i mina tankar,
och jag har varit där ända sedan den dagen du stängde din dörr,
föralltid

Mina axlar är vita och sådär genomskinliga,
nästan som om jag vore död
Och mina fingrar, som varsamt vidrör pianots vita och svarta tangenter,
har börjat bli blå, man kan nästan se hur dom fryser sönder, bit för bit
Jag spelar för dig, visst lyssnar du?
Visst hör du mitt hjärtas tysta rop
om kärlek, närhet, ömhet?

Säg att du lyssnar,
jag vet att du lyssnar, jag känner det
Jag vill i alla fall få hoppas och tro det
låt mig tro, låt mig hoppas, låt mig finnas
låt mig älska

Varför kan du inte bara visa mig att du vet att jag finns?
Att du känner min närhet,
att du älskar mig?

Kom ut och prata, sa jag
jag sa
Kom ut och säg att du älskar mig
snälla, älska mig nu

Snön bäddar in mig och jag ser inte längre mina ben
dom är omgivna av en isande dimma
Hjälp mig, någon, snälla hjälp mig upp
Jag blir levande begravd under det vita täcket
och jag förfryser del efter del av min utmärglade kropp
Fötterna smälter snart samman med isen,
jorden, snön, frosten, världen, universum
allt

Varför kunde jag inte få smälta ihop med dig?

Kom ut och lyssna, sa jag
jag sa
Kom ut och lyssna på kärleken
kärleken som brinner, bara för dig

Men du kom aldrig ut, du valde istället att stänga din dörr
Du valde att stänga dina öron för kärleken jag gav dig
genom mina ord, mina sånger, mina dikter
och du valde att stänga dina ögon för allt det vackra jag ville visa dig
genom mina händer, mina läppar, min kropp

Jag vet att jag är en narr, som väntar och hoppas
och jag spelar fortfarande lika ihärdigt
trots att mina fingrar har börjat stelna
och naglarna flisat sönder sig,
ända ner till roten
Dom blöder
Rött blod färgar pianots tangenter ljust röda
Jag borde ha ont, jag vet
men mitt hjärta det smärtar mer
än någon fysisk smärta jag kan komma på
Det skär i mitt inre

Snälla, ge mig en minut, viskade jag
Jag viskade, med gråten i halsen,
Snälla, låt mig få visa dig
att jag älskar dig

Men du,
du fanns aldrig där

Aldrig




Fri vers av Ceca
Läst 481 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-01-30 09:31



Bookmark and Share


  Lonley star
du får mig att börja gråta.

jag älskar dig vännen, du skriver som en riktigt poet

<3
2008-02-06

  isidore
mycket jävla bra
2008-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Ceca
Ceca