Sanningen gör ont,
men den största utav synder,
blir min sista väg ut.

Med en tom pillerburk vid min sida,
och ett blödande rakblad i min hand,
ber jag er att inte gråta,
bara försöka förstå, försöka förlåta.

Jag var en plåga, en belastning
ni förtjänar ett bättre liv, ett liv utan mej.
Det här blir mitt sista farväl,
för jag orkar inte mer.

Förlåt för att jag inte blev det ni ville,
förlåt för att jag inte orkade med allt.
Förlåt för allt.
Förlåt för detta.
Men jag vet att det egentligen är det enda rätta.

Med gråten i halsen viskar jag stumt
\"Jag älskar er, glöm aldrig det\"