Hon: Alltså, vi måste kunna PRATA med varandra!

Han: Visst, visst, men du hetsar ju upp dig så förbannat. Det går ju inte att föra ett konstruktivt samtal med dig!

Hon: Jaså??? VEM är det som hetsar här, egentligen? Inte är det JAG!!! Och DU ska inte komma här och snacka om konstruktiva samtal! Du skriker ju som en stucken gris så fort jag börjar prata om vilka saker som är mina och vilka som är dina!

Han: Jamen, vad fan! Du kan väl för helvete inte...Jag menar...

Hon: Just det! Vad var det jag sa? Här har jag försökt hela hösten att försöka nå fram till dig! Men du vill ju inte prata känslor. Du vill inte prata framtid. Du vill inte prata ekonomi. Du sticker bara huvudet i sanden och hoppas att allt ska lösa sig automatiskt! Utan någon som helst insats från din sida. Men så fungerar inte livet! För att få en relation att fungera måste man kunna prata med varandra.

HAN: Vi pratar ju nu.

HON: Tja, så kan man ju kalla det. Du gjorde slut dagen före julafton och nu pratar vi om hur vi ska dela upp våra tillhörigheter! Det kan man ju kalla samtal! Dagen före julafton! Här har vi köpt julklappar tillsammans till våra familjer, till våra vänner. Vi har planerat middagar med våra föräldrar. Och så släpper du bomben! Dan före julafton!\"Jag vill inte leva med dig längre\" Varför i all fridens dar kunde du inte informerat mig om detta en LITEN aning tidigare? Ditt sätt att lösa våra problem är verkligen enastående. Jag HATAR dig! Och dom där glasen är MINA!

HAN: Men...

HON: Fick dom av pappa i födelsedagspresent.

HAN: Men du har aldrig gillat dom, ju!

HON: Det hör inte hit! Glasen är mina! I stort sett allting är mitt!Upplysningsvis! Sitt du där med ditt TV-spel och snusprilla! Som den barnrumpa du är! Jo, förresten, mattan som katten har spytt på, är din!