då dyker du i livets älv

följer händelseförloppens strömmar

trotsar med fasta simtag

det omgärdande tidvattnet

allt detta 

för att agera vågbrytare

det är då jag förstår

att du funnit ett sätt att bromsa tiden

ett sätt

        som timglas och klockor aldrig kan genomskåda

och som tillåter oss att träffas

        längre än tiden skulle tillåta

om den visste

så får vi våra stunder

du har blivit Alltid

och vi leker i livets karusell

vita stunder när tiden står alldeles stilla

och morgondagen ännu är orörd

och du

        är läpparna som söker min mun

händerna som trevar

och till slut finner

nyckeln till nästa dag

då nästa akt börjar

men ännu vilar tiden stilla

i pausen

helt tagen på sängen

i vågbrytarens famn

Birgitta Wäppling, 20 januari 2008