Hon ler.
Men bara när alla ser.
Ingen misstänker.
Att hon skär sig med nåt som blänker.
Något sipprar ur hennes arm.
Något vasst är vid hennes barm.
Att hon skär sig är det ingen som vet.
Det är hennes hemlighet.
Ärren gömmer hon fort.
Det är lätt för hon gör inget ärr stort.
Hon skär rakt över armen.
Men hon törs inte skära i barmen.
Det är väl bra men snart byter hon håll.
Och nu blöder hon som ett såll.
Hon skär längst med och gör djupa sår.
Hon försöker gömma fast det inte går.
Alla ser nu att hon inte ler.
Alla ser nu att hon faktiskt inte vill leva mer.