Allt
du någonsin
sa, tänkte
gjorde eller
försökte illustrera
avfärdades
som skämt
du knyter alltid händerna
under viadukten
när juli tonar ut
och du hör det sista
utav tonerna, som färgade din kväll
från huset
det röd som äcklar dig
så mycket att stumheten
stryper dig
hårt, hårt
håller du fortfarande
dina principer, lagarna
skrivna på en servett
låtsaspoet, rebell och aldrig
aldrig någonsin
har valet varit såhär lätt

Dagen får komma
precis när den vill
väskorna står packade
”Kommer du och hälsar på?”
med tiden
lär du dig att skilja på
drömmarna som är dina och
förnekelsen och rädslan
Tillhörande de känsloförtryckta