Helt lekfullt smeker vinden i ditt hår

du tumlar runt till vinteränglars skratt

och somnar med ett leende var natt

tills tiden lagt helt varsamt år till år

om dessa ögon vätes av en tår

fick den gestalt av glädjefylld tafatt

för ännu spelar Döden ej sitt spratt

du vet, den frågar inte om den får

ifall den kommer undrar inte du

du gungar högt i trädgården ännu

där solkatt jamar högt i himlens sky

Vem ger dig fart; det ämnet tycks tabu

när Döden ger sin första intervju

om ämbetet han utbränd verkat fly

© Birgitta Wäppling, 14 februari 2008