När man sitter vid Evert Taube
Och tittar på älven
Som går ut i Det Stora
Medans solen går ner
Och i en timme
Kan man njuta av Göteborg
Och se på det finaste staden
Har att visa


Det är nått egendomligt
Med Göteborg
Dess fulhet
Bidrar till det vackra
Och även om jag skriver hemma
Ser jag precis allt för mej
För en sån syn
Är svår att glömma