Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
nåt slags prosapoem, ett virrvarr av vardag och dröm och nu.


nordvästan


(Utsikter till torsdag kväll,
Skagerack, sydvästlig till västlig vind 3 till 7 och avtagande.
Mest god sikt.
Kattegatt, väst till nordvästlig vind, 3 till 5 växlande. God sikt.
Södra Östersjön, Öland och norra Gottland, sydvästlig vind 3-5 , inatt tilltagande nordost.
Finska viken, nordostlig vind, 10 till kuling 14 imorgon avtagande, måttlig till god sikt.
Norra kvarken, nord till nordostlig vind 5 till 9,
inatt tillfällig sydväst, imorgon avtagande vind och
måttlig sikt.
Bottenviken nord till nordvästlig vind 5-9 avtagande och måttlig sikt. Under morgondagen lokal sjöbris.)



Och Upp och Ner går tramporna
förbi rödljus och blinkande gatubelysning,
duggregnet som smeker ansiktet.

Rytmiskt lever benen ett eget liv och allting annat har tappat sin förankring.
Sträcker ut armarna och skjuter framåt - framåt
och allting går fort förbi utom tankarna
som lungt konstaterar, registrerar
det som känns.

Novemberdugg och decemberis. Dropparna faller som hugg på rödblommiga kinder. Parken ligger grå och gruset knastrar under däcken.
Stolt med huvan nedfälld,
Ser rakt fram mot sjön med blöta flak av is.

På Ålands hav seglar en skuta med god sikt
i måttlig nordan. På gator i räta väderstreck
rullar en cykel fram under hög men mulen
himmel.
Och spelrummet är oändligt
och fingrarna köldröda, utsträckta i dunkelrummet.

Så tilltar nordost
och nästan precis skjuts cykeln in i sitt ställ
för att fly undan en kuling.

Den vita lampan ger en varm glob av ljus i mörkret
och dragkedjan dras upp
och raggsockorna på.
Avtagande och avvaktande ilningar i ryggslutet,
den känsliga svankens kotor som sträcks ut,
försiktigt säras och sen trycks ihop.

Med näsan under duntäcket med egen lukt
finns inte plats för någon annan bara självet som ligger tungt
vilar

Och över bottenviken faller små små
tunna flingor ända till fredagsmorgonen









Fri vers av Lisapolja
Läst 415 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-02-19 21:22



Bookmark and Share


  Shininkagemusha
Någon slags urban landskapspoesi med cykel och färd som tema, och jag gillar den. Lite svår att ta sig in i men belöningen finns där när man är trägen.

Ensamhet på gott och ont, kyla men värme hemma, färden är viktig. Så tänker jag efter läsningen.
2008-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Lisapolja
Lisapolja