(ohörbart)

dina ord viskar till
min hud
sammanvävda drömmar
skratt, tunna som trådar
trådar av tiotusen ögonblick
den kalla årstiden smyger sig på
mina händer vilar tryggt under din tröja
och fast du ryser
låter du dem ligga kvar
kalla rörelser över naken hud
dina ögon fångade skuggor och nyanser
ögon av samma nyans som
decembers kalla årstid
ögonfransar vilar lätt mot dina kinder
ensamhet utplånas i ett enda slag
vibrerande pulsådror tar vid
vid tinningen

huden öppnar sig
och ut sipprar salt från alla hav våra känslor korsat
lämnar spår på marken
en del av din själ binder sig ihop
med mina fingertoppar
vi låg en lång stund och andades
honung sipprar bedjande från varje por
huden klibbar sig
huvudet vilar mellan axel och hals
händer och armar som aldrig tar slut
trädfingrar
som ivrigt slingrar sig till varje vrå
drar sig djupare och djupare
våra sinnen grenar sig

hud mot hud
ben som grävt sig djupt ner i dig
täcks av det tunna lagret sammanvävt ljus
bräckligt skin drar sig långsamt längst kanterna
som om du kan spricka när som helst

simpelt speglar sig morgondagen
över igenomskinliga lakan sprids askan
av våra förälskade kroppar
visst sa du att allt var frihet då?
världen var vår att andas in