Eken slog rot.
Kämpande sträckte den sig mot ljuset, ovanför.
Tiden gick
Eken såg, hörde
genom tiden
olika historier den kunnat berätta
om den bara hade kunnat prata.

Människor och djur
som gått där
stått där
Suttit och lutat sig mot honom.
Han kände sig stolt.
Många sa att han var vacker
Kraftig och stark

Han log i barken och sträckte sig
lite mer
Åt alla håll
Så han blev ännu större.

Han hörde spännande samtal
Djur kom och sökte skydd under honom
när regnet kom
Vissa använde honom som ryggkliare.

Men bäst, hade han tyckt
om den lilla lilla flickan
Som storögd tittat upp på honom och sagt
Mamma,
titta vilket fint träd
Han når ända upp till himmelen.
Tror du att Gud har klättrat i det trädet?
Mamman hade svarat
Ja det tror jag, för det ser ut som om han är ett klokt träd.
Mamma kan du lyfta upp mig i den grenen.
För jag vill känna hur det känns att vara Gud.