Jag friar ömsint just i skottårsnatten

när ögonblick har format sig till år

och tvekan slutat hävda att den får

Kom räds ej heller, kläd dig i kravatten

låt dansens lekar nu förlösa skratten

se, vintern strax nog somnar i en vår

då känslor styrks och eldigt bröllop står 

och väntar; kära brudgum, lyft på hatten!

ty präst och kyrka har jag redan tingat

två ringar utav vitguld finnes ock

då kom ditt svar; bejakande och vilt

när tidens tand besegrat vardagsplock

och finstämt bröllopsklockor snart har klingat

vårt skottårs duo viges kärt och milt

© Birgitta Wäppling, 24 februari 2008