Sorgen har ett ansikte
och de ansiktet är mitt.
Ensamheten har bara
ett förnamn
och det bär jag.
Kärleken göms
bakom en mur.
Men i skuggan
finns jag kvar.
Allt kan försvinna
när dagen tar slut.

Marken under mig
är blöt av tårar.
Vart tog mitt liv vägen
när morgonen blev till dag.
Ingen såg mig
bakom sorgens ansikte.
Alla såg bara
mitt tragiska öde.
Blickarna som följde mig
var bara av förakt
när jag steg ut i rymden.
Det vara bara en som grät
men hon kände inte mig.