Det är sumpvår
hela marken är indränkt i lera
och allt sammans vilar under dimtäcket
Jag är den sista att sluta dina ögon

Kala grå grenar
sträcker sig ut och upp
befriade från snötyngden
Och jag ser på den som dött

Blekheten Färglösheten
utanför
Känslorna Blodet
innanför

Inuti kravlar viljan uppåt och ut
en fråga som dröjer sig kvar i rummet; om du levde?
valde att leva

Det gråfuktiga gräset
som sjunker undan
och små pölar bildas i avtrycken

Jag tar avstamp
ger avtryck
Och jag väljer, väljer
att leva.