Jag ser framför mig en tavla
där konstnären haft
en fantastisk skönhetsupplevelse.
Som han sedan har förvandlat
från palett till pannå.
När ser jag se målningen
ser jag vad konstnären såg.
Den sanna kärleken
till en annan människa.
Som han målade
och ville förmedla till eftervärlden.

Många har sett tavlan
och bedårats av den skönhet
som inte kan beskrivas med ord.
Den måste ses
för att bli trovärdig.
Om den blev målad
för hundra år sedan
har den bestått tidens tand.
Jag står framför den
i förundran

Tavlan hänger på väggen
i ett museum där åskådarna
kan ana sig till vad konstnären såg.
Han målade henne för evigheten
för att ingen ska vara oberörd.
Kanske väcka samma längtan
hos oss som han kände.

Avundsjukan är en dödssynd
men jag kan inte stå emot
så jag drömmer mig bort.
I drömmen blir kvinnan
där bakom glas och ram
min egen kärleksgudinna.
Där förblir jag borta
utan kontakt med verkligheten.
Står där tills vakten säger
att museet stänger om tio minuter.