Lovisa bor med sin man i ett stort rött hus
Det vackra huset står där i grönska och solens ljus
Lovisa, Hon har en vacker fin trädgård
Hon säger att det är bra för själars vård
Sen blir hon tyst och ler som bara hon gör
Eftertänksamt säger hon att kärleken aldrig dör

Lovisa har ett vackert hus med både källare och vind
Det finns fruktträd och ett lagom högt staket med grind
Det är så lugnt och stilla, det är en idyll som hon har
Ändå säger hon eftertänksamt att vi har inte alla svar

Dom säger att Lovisas man sitter i hennes källare ensam
De säger att han alltid varit en märklig man
Han sitter där och gungar i sin gungstol
Medan Lovisa alltid är ute oavsett regn eller sol

Jag har inte tittat efter själv men hört andra berätta
Det är osäkert vad som egentligen krossade hennes hjärta
Men hon säger att hon alltid kommer att få ha det så
För Lovisa vet att det aldrig blir som förr mellan de två

Det är något som alla vet om, men som man bara viskar om
Men om du frågar Lovisa rakt ut så ler hon och säger kom
Det pratas om saker som händer då Lovisa åker bort
De som kommer dit för att hjälpa till gör visiten kort

Lovisas man sitter ensam och gungar i en gungstol
Det fins de som säger att i hans knä ligger en pistol
De säger att han sitter där och stirrar rakt framför sig
Och om du frågar vad han gör, så svarar han inte dig

Hon säger att hon inte är unik, det finns fler
Lovisa struntar i vad folk säger, hon tror det finns mer
Lovisa säger att det finns sådana som hennes man överallt
Hon säger att varje gång han kommer till henne blir allt så kallt
Då de är ensamma lämnar han sin gungstol och går upp i huset
Lovisa säger att då han kommer upp släcker han ljuset
Då är det åter de två, så som det alltid varit, så som det ska
Lovisa ler ömt och säger att hon och hennes man har det bra

Lovisa berättar att då de träffades hade han spelat fiol
Han var musikant, men nu sitter han där i all evighet i sin gungstol
Sakta gungar han fram och tillbaka och han säger inte ett ljud
Lovisa säger att det är lika tyst som då hon talar med gud
Men sen tilläger hon att hennes man aldrig vart bra på ord
Förstående fortsätter hon att vi har alla våra uppgifter på vår jord

Ingen vet vad de ska fråga, men alla vill veta varför
Lovisa hon bara ler, och hon svarar att den sanna kärleken aldrig dör
Lovisa säger att de en gång lovade att det alltid skulle vara de två
Men grannarna de blir inte klokare, de vet bara att det är så
Men de tycker att det är lite annorlunda, så är det bara
Lovisa säger att det finns så mycket som vi aldrig kan förklara
Men visst är det märkligt med tanke på att de begravde honom för år sen
Lovisas man är död sedan länge, men hon säger att i gungstolen finner hon sin vän
Hon andas, och han gungar i gungstolen i källaren för de älskar varandra än