En hand så stor och stark
kramar ut ljuset ur solen
dagen slocknar så hastigt
barnets ljusblåa ögon famlar sig fram

Någon välte värden omkull
Sommarängen rann ut i havet
Kärleken snavade snubblade förvirrade sig bort

Inget finns och inget förstår
var är stigen som fanns här igår
vad är hallonsaften som smakade sommarvarmt
var är ängen som lent doftade om längtan och liv

Ingen förklara och ingen ser
någonstans i världen finns en kärlek
som styr mot livets hamn in i det självklaras land

Där våra drömmar som hade slocknat väcks till sans
där solen som hade slocknat tänds till brand
där en sommarbris vaggar oss till söms
Efter att Kärleken har kramat liv i oss med sin stora famn

Och dagen tänds till liv där ett litet barn sitter vid bryggans kant