Åh, hur förklarar jag den här gången?
Är allt lika mycket mitt fel som det brukar vara?
När jag tittar bakåt ser jag dig
och dina händer sakta försvinna
Nu när jag blivit kall från ensamhet
Ligger dimman tung på min pupill
Och när du frågar om jag veknat
finns det inget svar som passar dig

Åh, hur ska jag minnas alla orden
När de redan börjar blekna
Är jag lika kall som jag borde vara än?
Är det omöjligt för dig att se
Vi var menade att se ut på ett visst sätt
Vara på ett annat
Se syner i varandra
Älska att vara någon annan
För en stund
Bara en stund utan deras blickar
Åh hur bra det skulle vara

En enda sista droppe av extens
Sedan orkar jag inte kämpa för att synas
För än idag gömmer jag mig
Jag får ångest av varenda klockslag nu
Och när du rör mig blir jag någon annan igen
Och låtsas att inget någonsin har hänt
Varför tog du mig hit,
om du först var här med henne?

Och att se dina läppar röra sig
Kan inte jämföras med annat
För du får mig att se ut som någon annan nu
Precis som jag alltid hade velat
Du står där vid en främlings dörr
Och dina fötter rör sig till takten
Men jag vågar inte vela titta in

Aldrig igen var det du sa på riktigt
Men du blundar för varje blick som kastas till taket
Du glömde att torka bort allt blod i handfatet
När du förstörde dig själv
hade du ingen tanke på att dö
Bara att sluta leva för ett tag
Men döden var allt för nära
för att strunta i dina rop
som från början var falska
och som nu fick ett svar.