Det enda hoppet som jag fortfarande orkade inge er
Lämnade mig när ni föll från min sida
Från tacksamt paradis drev de till evig förvisning
Deras desperata skrik ekar från mig till andra sidan rummet
Han är mest självisk av alla

Av vår skapares visioner finns inget kvar
Kastade in i kaos och denna värld rasar
Och när himlen rasar in förfaller din gamla order

Det som tog minuter att skapa tog en annans livstid att bryta ner
Och nu med detta i åtanke
Jag undrar om de har anledningar nog att förstöra oss alla

De levde i förnekelse, eller hur?